"Qtöm ej pttktens ord ocfi bud
Tflot ditt fotk, ditt tand, din C$ud!"
32'
Något om det första föreningsarbetet på Nuckö.
En söndag i augusti 1896 samlades i Österby folkskola några unga män. Av dessa voro 5 från Österby, 2 från Paschlep 1 från Enby och en från Guttanäs.
Man enades i frågan att grunda en musik
förening, som enligt den ryska lagen ansågs vara den enda möjlighet till sammaslutning.
Syftemålet var dock att utom musik och sång a r b e t a f ö r e n n a t i o n e l l o c h k u l t u r e l l v ä c k e l s e i s v e n s k b y g d e n i E s t l a n d , men det kunde man endast säga till någon enskild trogen vän.
Med intresse samlades man nu varje fredag kväll, och den 7—8 kilometer långa vägen, som en del medlemmar hade ett vandra fram och tillbaka, avskräckte ej, ty entusiasmen var
33 stor. Ett år senare, i augusti 1897, gavs den första kyrkokonserten i Nuckö kyrka. Avgiften var frivillig och avsedd att stärka föreningkassen för inköp av strängar m. m. Nämnas må att man spelade på instrument, violiner, av egen tillverkning jämte en basfiol, som man fått låna från Hapsal.
På kyrkokonserten uppträdde Nuckö musik
föreningen förstärkt med sångare från Nuckö, Rikull och Vormsö. Nämnas må, att bonden Johan Vikström från Kolanäs, och läraren Dans från Rikull samlat ungdomarna till sångövnin
gar och att en liknande sångförening även fanns i Kyrkslätt på Vormsö under Johan Hörnströms ledning. inbjudna, uttryckte isynnerhet baron V. v. Rosen
34
från Lyckholm sin tillfredställelse och uppmunt
rade den unga ledaren med vackra ord.
Sakta och småningom skrider arbetet fram i svensk nationell och kulturell anda och ett par år senare grundas Nuckö svenska folkbib
liotek, och något senare Nuckö Nyckterhets-förening.
Den ryska lagen och polismakten var sträng och hård mot alla kulturella sammanslutningar, för att nu icke tala om några nationella, men genom vissa personliga förbindelser med orts
polisen "urjädniken", och andra smidiga vägar kunde dock ett och annat av lagens bokstäv kringgås och "ändamålet fick helga medlen"
även i kulturens tjänst i våra bygder.
Det skulle föra för långt att här närmare skildra huru folkbiblioteket kom till, huru för
bindelserna med Sverige skapades och huru Nuckö Nykterhetsförening, även på sin tid den enda möjliga officiella sammalslutning, grep verket an och förde det så småningom genom många växlande öden och förberedande stadier
35 till "Svenska Odlingens vänner" i Estland, som år 1909 blev estlanssvenskarnas gemensamma kulturella sammanslutning.
Efter ryska revolutionen, som utbröt efter det rysk-japanska kriget, började friare vindar blåsa i zarriket, vilka de undertryckta folken på bästa sätt försöka utnyttja, — så ock vi. Man arbetar för en gemensam sammanslutning för alla svenskar i Ryssland, som utmynnar i före
ningen "S. O. V." i Estland.
Under nästan två år vandra "S. O. V-s" stad
gar, sammansatta i rätt fria former, från det ena kansliet till det andra, tills de slutligen, efter personliga överläggningar med guvernören i Estland, registrerades i slutet av 1908 så att föreningen kunde påbörja sitt arbete år 1909.
Nucköbo.
36
Om Nuckö och dess befolkning.
Forts. fr. 1926.
I förra årets almanack lovade jag möjligen fortsätta artikelserien under denna rubrik, och skall jag, för att kanske avsluta, omtala och som om söndagseftermiddagarna höll ett slags söndagsskola med barnen och lärde dem läsa i nya testamentet och katekesen — utom psalm
boken, d e enda böcker som funnos, — men många funnos som ingenting förstodo och fingo därföre flere gånger, å 2 veckor "gå i läran", (konfirmationsskolan) förrän de "sluppo,"
som man säger. Dock var läskunnigheten bland svenskarne betydligt större än hos härvarande
37 ester, vilket länder dem till heder. Prosten Wilhelm Girgensohn, som var präst på Nuckö från 1864 till 1901, således närmare 40 år, ivrade mycket för folkundervisningen, och det var han, som fick skolor till stånd i hela socknen 1 början gick det mycket trögt, till följd av brist på lärare och skolhus, ja, man höll t. ex. skola i en gammal ria i Dyrslätt med Dyrslätt-Klot-torp-Sutlepbarnen, vidare i Paschleps gamla krog o. s. v. Småningom uppfördes primitiva skolhus, av vilka Sutleps och Österbys ännu användas. — Men var taga skollärare? Endast Sutleps lärare, G. Umda, mer est än svensk, hade genomgått ett estniskt seminarium, de andra mer eller mindre utan skolbildning. Där-före vände sig pastor Mozelli i Reval och prosten Girgensohn till svenska missionssällskapet Evan
geliska Fosterlands-Stiftelsen i Stockholm" med bön om att hit utsända lärare, för att lära fol
ket läsa i sina biblar," som det hette (Evange
liska Alliansen hade nämligen anslagit en summa penningar till utsändande av en deputa
38
tion till ryske kejsaren Alexander II, för att utverka fri religionsutövning för evangeliska kristna i Ryssland, och de medel, som överstego reseomkostnaderna m. m., skulle anslås till inköp av biblar åt våra svenskar. Det var då som pas
tor Mozelli hade sagt: "Biblar ha vi, men given oss lärare, som lära folket att läsa i sina biblar"
Ev. Fosterland-Stiftelsen lyssnade till denna bön och utsände i augusti 1873 tre lärare: Thure Emanuel Thoren, Lars Johan Osterblom och Petrus Bergsten. Thoren stationerades på Nuckö, varest samma år på hösten ett skolläraresemi
narium grundades på Paschleps herrgård med Thoren som lärare; Osterblom anställdes på Wormsö och Bergsten på Nargö såsom folk
skollärare. Och emedan min uppsats huvudsak
ligen handlar om Nuckö, så vill jag inskränka mig till att endast omtala Thorens sverksamhet.
Att det existerade ett "Svensklånd", hade vi nog reda på därigenom att åtskilliga härifrån rymt ditut under träldomen här och så hade också några modiga karlar "under krigsåren",
39 nystartade seminariet och jag minnes så väl, huru främmande och nästan obegripligt allt var, som han talte, så svenskar vi än voro. Stora svårighe
ter beredde det oss i början att liksom på nytt
dagseftermiddagarna och lördagskvällerna och folk strömmade dit från alla sidor av socknen
40
ocn följden blev att andliga väckelser uppstodo, först bland eleverna och senare småningom vidare. Det tycktes till en början som om all ogudaktighet vore bannlyst ur hela socknen:
de sista krogarna försvunno, bröllopen firades utan bränvin och dans, ja, t. o. m. det urgamla bruket julhalmen avskaffades, emedan ungdom
"rasade" därpå, som man sade, så att man med skäl kunde säga, att allting blivit nytt då alla gamla seder och bruk bannlysts. Den nya utvecklingen kräver nog ett särskilt kapitel, men annars känna vi ju alla till förhållandena nu.
Sedan två svenska kurser i tre år avslutats, och skollärarebristen för tillfället var avhjälpt, intogs i den tredje kursen även estniska elever och undervisningen måste ske på estniska språ
ket. Under tiden försämrades Thorens hälsa, och emedan han icke heller behärskade estniska språket, återvände han till Sverige, våren 1881.
Bergsten flyttade tillbaka till Sverige efter cirka tre års vistelse härute, och Österblom, som stannat längst, utvisades av ryssarne fr 1886.
Johan Mymann.
(Ca.<§ uara på dti\
(Ga.g uara på din
GLÖM EJ
A~jzsoo 4 U S i 3CSJ5
att lämna bidrag till
SVENSKA ODLINGENS VÄNNER SVENSKA FOLKFÖRBUNDET
3 RIDDAREGATAN 3, REVAL
»KUSTBON"
Organ för svenskarna i Estland börjar år 1928
sin elfte årgång.
Tidningen utkommer en gång i veckan.
CLdressr
3 RIDDAREGATAN 3, REVAL
OCH
Svenska föreningarnas i Est
land gemeinsamma kansli är